Idag pratas det mycket om att den vinnande faktorn i ledarskap stavas ’empati’. Vi ska vara empatiska ledare som är mänskliga, ser individen och ger feedback. Ändå möter jag fortfarande ganska ofta ledningsgrupper som säger saker i stil med att: “vi kan bara göra detta om cheferna säger sig ha tid.” Alltså tid till att ge medarbetarna feedback på sina tankar en gång i veckan.
Jag ställer mig frågan: om de inte har tid till det här, varför är de då chefer? Jag vet att det kan finnas andra lösningar man använder, men jag vet också att den största utmaningen idag är att få till reflektion i vardag. Samtidigt vet vi att det medarbetare saknar mest från sin chef är just återkoppling och feedback.
Är det empatiska ledarskapet bara ett ord vi slänger ur oss för att det låter bra? Ska vi skilja på att sitta och fatta beslut om operativa frågor och att leda människor för att vi ska nå dit vi till? Eller är det så att mötandet har gått ett steg för långt?
Vi hinner inte se individen för att vi är så upptagna av att vara med på det som förväntas och syns. Så det allra enklaste men också viktigaste är det vi gör med vänsterhanden. Lite som Alfons pappa: “jag ska bara…”
Pia Nilsson,
CEO
–
På tal om empatiskt ledarskap så vet vi också att mjuka värden blir allt viktigare. Om du vill prata mer om hur du blir en empatisk ledare på riktigt, hör av dig till mig så snackar vi vidare.