Tidigare i veckan lyssnade jag på ett företag som arbetar med pulsmätningar och datadrivet ledarskap. Man använder AI för att ge individer rekommendationer på förändringar i sitt beteende på arbetsplatsen.
Vid första tanken känns det ju som; Wow smart!
Men efter att det sjunkit in några minuter får jag snarare en känsla av; Är det verkligen den vägen vi vill gå?
Att använda data, beroende på vad datan består av, är en förutsättning för att kunna mäta, analysera och många gånger fatta bra beslut. Det är för mig självklart.
Men när det handlar om ledarskapet, känns det som det skapar en övertro på data.
Bra ledarskap handlar ju om personlig kommunikation och tillit mellan ledaren och individen. Jag tycker självklart man ska använda rätt digitala verktyg för att underlätta ledarskapet (kommunikation, tillgänglighet, dokumentation, mätbarhet av utveckling och se trender i mående). Men att låta AI ersätta dialogen mellan ledaren och individen tycker inte jag känns OK. Om data däremot kan hjälpa ledaren att bli en bättre ledare i det fysiska och personliga mötet är det bra.
Vidare tänker jag på dessa pulsmätningar som nu är populärare än någonsin. Många av de pulsmätningar som finns att tillgå idag handlar om att företaget bestämmer ett antal frågor och skickar ut till sina medarbetare. Dom ska då svara med en poäng på frågorna, veckovis, månadsvis eller kanske bara en gång om året. Alla svar är anonyma och resultatet presenteras på hela företaget, en avdelning eller ibland kanske ner på teamnivå.
Jättebra tänker de flesta!
Men handen på hjärtat, för vem görs dessa mätningar? Det som kommer ut är ju nästan alltid ett resultat som gör att företaget antingen kan klappa sig på axeln (i jämförelse med ett snitt bland andra företag) eller ett resultat som säger att; Oj vi har inte så glada och nöjda medarbetare. Vi måste göra något.
Men eftersom det är företaget som bestämt (med frågorna) vad medarbetarna ska betygsätta får man ju aldrig veta vad individen egentligen tycker är viktigt för just dom. Det kanske är helt andra saker än det som ryms i dessa frågor.
En annan sak, eftersom resultatet är anonymt, är ju att företaget aldrig riktigt vet vilka problem som kräver vilka åtgärder och för vilken individ.
Då blir det ju gång på gång så att företaget skapar åtgärder för en anonym massa.
Känns inte som ett effektivt sätt att arbeta med individuell utveckling och att få Pierre, Anna, Klas och Mehmet att faktiskt trivas, må bra och prestera på just sin arbetsplats.