Jag har under en tid funderat kring det här med vad vi väljer att lägga fokus på i vår vardag och vad de val vi gör innebär för oss.
Man pratar om att i de flesta organisationer idag så tar det längre och längre tid att komma fram till beslut. Flera ska vara med i beslutsprocesser vilket leder till att vi sitter i möten dagarna i ända.
Jag pratade i veckan med en VD som hade en ledningsgrupp som var på väg att köra i diket. Han såg det väldigt tydligt. Det intressanta var vad han berättade att de la fokus på. Det var allt annat än det som var viktigt just nu. Små saker som tog tid men som egentligen inte ledde dem framåt.
Han å sin sida ville så klart stötta och driva skutan åt det håll de borde. Men nådde inte riktigt fram. De ska ju ha konsensus, alla ska vara med på tåget. Teamet ville så klart ta genvägar på det som var viktigt och sprang runt med de småfrågorna som var ganska oviktiga. De hade tappat förmågan att se själva. Det är precis det som händer när det blir för mycket. Vi tappar kartan, förmågan att prioritera och se klart.
Den här VD n beslutade sig för att ta ledarrollen på allvar. Ta beslut och säga med varm röst att nu gör vi så här…
För vad de behöver är att sluta ta genvägar, stanna upp och tänka. Få i gång samtalet på vad som bör prioriteras. Låta var och en tänka, skriva, gå tillbaka och få feedback. Efter att man pratat till punkt med sig själv. Jag tänker att det är att ta sitt ledarskap på allvar. Att våga sätta ned foten och fatta beslut. Nu gör vi så här….
Vågar du?