Att drivas av karriär eller ha en mission om att utveckla och skapa förändring.

04/09/2018

Att drivas av karriär eller ha en mission om att utveckla och skapa förändring.

Även denna vecka har gett mig så många inspirerande möten med både medarbetare och ledare i helt olika organisationer. Bland annat så har jag träffat en ledare som jag beundrar väldigt mycket, hon är en ledare som trots att hon snart når pensionsåldern brinner så för att utveckla sin organisation. Anledningen till att hon gör det är för att hon har en djupare mission. Hennes jobb handlar inte enkom om att vara chef och klättra i karriären utan mer att leda sina medarbetare till att förändra samhället och branschen till det bättre. I och med att det är just det som driver henne och inte hennes eget ego att göra karriär blir hon SÅ MODIG i sitt agerande.

Hon vågar fatta beslut som hon från början inte är helt säker på hur de kommer landa hos varken sina överordnade chefer eller sina medarbetare. Hon gör det för att hon kan stå för sina beslut då besluten tas för att utveckla och ständigt göra verksamheten lite bättre. Medarbetarna får ta eget ansvar för sitt arbete och de vet hela tiden vilka ramar och värdegrunder de ska följa för att uppnå det resultat som är uppsatt och det viktigaste, alla känner sig sedda och ledda.

Detta får mig att tänka på det klassiska uttrycket ”är du en chef eller är du en ledare?”.

Man brukar ju säga att chef är en titel medan ledare är något man är. Det är klart att ledare låter bättre än chef ur det perspektivet och att leda andra är något som är bättre än att ”chefa”. Att ”chefa” tänker jag då mer är som att peka med hela handen och inte låta sina medarbetare tänka själva. Dit vill vi ju absolut inte.

Hur är en ledare då? En ledare leder teamet enat mot uppsatta mål och engagerar sina medarbetare att ta eget ansvar. Det som kan vara farligt är dock om vi som ledare är för snälla till den nivå att vi inte vågar ställa krav, inte vågar sticka ut hakan och tänka nytt. Bara för att vi är för rädda för hur det ska landa hos mottagaren. För rädda för att möta medarbetarna där de står just nu. För rädda för att ta eventuella obekväma åsikter och bemöta dessa. Det jag vill komma fram till är att är vi rädda kan det svepa bort fantastiska förbättringsförslag och framåtsträvande innovativa tankar.

För att få förtroende och möjlighet att vara modiga i våra beslut så måste vi börja med att lyssna. En förutsättning för att kunna lyssna är att låta alla komma till tals – inte bara de som hörs mest på teammöten. Utan även de som är mer tysta. De har antagligen en massa bra saker att dela med sig av. Men för att få reda på det måste vi ta oss tid att lyssna.

”Om jag hade tid hade jag gärna lyssnat” tänker säkert du. Ja, hur ska vi hinna med? Jag är helt övertygad om att den tiden vi lägger på att lyssna och vara intresserade spar tid i slutändan. Du kommer att inse att du kan delegera mer uppgifter som inte behöver ligga på dig, uppgifter du kanske gör av bara farten men som ändå tar tid. Du kommer att se att det kommer förbättringsförslag som även påverkar din arbetsbörda likväl som dina medarbetare.

En annan duktig ledare som jobbar som bankchef som jag träffade i veckan berättade detta för mig vilket jag tyckte var klokt: ”Avsluta mötena med dina medarbetare genom att summera mötet, så båda går därifrån med lika världsbild”. Dokumenterar ni det dessutom på en plats som båda kan gå tillbaka till kommer ni ta bort missförstånd kring förväntningar på varandra vilket skapar trygghet, spar tid och ger ansvar till individen.

Min reflektionsfråga denna vecka är: Vad drivs du av, att göra karriär eller en mission att utveckla något?

Läs Pias reflektioner varje fredag på linkedin.

Dela
Facebook
Twitter
LinkedIn