Det här med kommunikation.
”Jag säger och någon annan tolkar”
Är du bekant med begreppet? Det är vi nog alla! Vilket är varför jag ofta reflekterar kring kommunikation. Det har hänt mig flertalet tillfällen att jag själv ansett mig vara väldigt tydlig i min kommunikation men att det senare framkommit att mottagaren har en annan uppfattning av det jag önskade kommunicera.
Vart ligger problemet och vem är egentligen ansvarig för kommunikationsmissar?
Jag som förmedlar något är ansvarig för att säkerställa att mottagaren har förstått budskapet men betyder det att mottagaren är fri från ansvar? I min värld bör hen ha ett ansvar att objektivt lyssna in och tolka det som sagts och om det finns frågetecken bör hen också adressera dessa direkt?
Om mottagaren i för dagen går runt i mörka och ”negativa” glasögon så blir det ofantligt svårt för den som förmedlar ett budskap att nå fram med rätt information. Tvärt om så kan ju någon med ett obotligt positivt synsätt också tolka ett budskap ganska tokigt även om det är roligare.
Men är det ens möjligt att vara neutral när vi lyssnar in en annan människa? Vi har ju onekligen den ryggsäcken vi har, och som vi ständigt fyller på, och det påverkar ju vårt sätt att tolka budskap.
Många gånger kan jag uppleva att kravet på att kommunicera bra och rätt endast ligger på ledaren i en organisation. Är det verkligen så? Självklart åligger det ledaren att skapa rätt förutsättningar för ett bra klimat i teamet och på arbetsplatsen men vi är väl alla vuxna människor med ett gemensamt ansvar för att det ska bli bra?
Jag får ofta en önskan från ledare om stöttning i att få deras medarbetare att förstå vikten av reflektion så att de verkligen förstår att det är för deras egen utveckling. Innan de förstått hur detta leder till just personlig utveckling så är medarbetaren i vissa fall inte beredd att reflektera.
Jaha?
Är det så enkelt att jag kan säga till den som betalar min lön att jag inte är intresserad av att testa nya metoder om det inte gagnar mig själv? Självklart inte och jag tror inte heller att det är så medarbetaren menar. Jag är övertygad om att det inom dessa organisationer istället finns något annat underliggande problem. En elefant i rummet som man ignorerat då den antingen varit för stor eller otydlig vilket har lett till ett skav som växt sig större och med tiden slutligen blivit för stort.
Det är då kommunikationen är ännu viktigare och att ALLA tar ansvar för att vara raka och tydliga med sina tankar. Om det är något man inte riktigt förstår eller håller med om så måste man kliva fram och uttrycka detta och framför allt måste man stå för sin åsikt istället för att slå åttor runt det egentliga problemet.
Sedan vore det intressant att få statistik på huruvida problemet i grunden är kopplat till arbetssituationen eller privatlivet. Påverkar den ena den andra månne? Det är viktigt att var och en på en arbetsplats tar sitt ansvar utifrån sin egen situation och är tydlig mot både sig själv och sina kollegor. Det spar tid, energi och driver förmodligen affären framåt istället för i sidled.
Jag har arbetat med att utveckla min egen kommunikation oerhört mycket. Jag vill säga att vi i vårt team har kommit väldigt långt i att vara just tydliga, säga direkt vad vi tänker, inte låta saker bero. Vilket även gör att vi har en stor förståelse för varandra och våra tankar. Men resan dit har självklart inte varit spikrak och vi kommer säkert köra i diket ibland.
Hur har ni det med kommunikationen och elefanterna?